Hej!

Tequila är mitt namn, säger de stora tvåbeningarna. Mitt namn på mig själv är ”Universums härskare – ägaren och förstöraren.” Allt jag ser tillhör mig och jag tar inte order av någon. Vill jag sova på huvudkudden eller på matbordet så gör jag det – förstås! Jag håller mig ofta i närheten av de stora tvåbenta tjänarna, då får jag godis och uppmärksamhet. Jag har uppfostrat tvåbeningarna väl. De lyder min minsta vink och jag behöver sällan be två gånger för att få som jag vill: smek mig, öppna dörren, hämta godis, töm lådan! Ibland leker jag med dem en stund. De verkar tycka att det är roligt, jag tolkar deras läten och rörelser som glädjeyttringar. Men vem begriper sig på dem? De saknar tyvärr normal kommunikationsförmåga. Ja, de är i största allmänhet helt hopplösa, de klarar inte ens att klia sig bakom örat med baktassen. Nåja, det bjuder jag på. De har accepterat mig som deras ägare och mästare. Min förlåtande attityd till undersåtarna är ett tecken på min storhet. Fast jag skämmer inte bort dem, det vore oförlåtligt! Jag älskar mitt jobb!